Vi hann bokstavligen inte ikapp solen idag.

Typiskt. Visningen vart inställd. Men det känns inte så farligt.

Jag tror min hjärna satt in en spärr. En spärr i mitt huvud för att jag inte ska kunna bli för ledsen, en spärr för att jag ska kunna överleva vissa saker. Jag har hört att detta kan hända, som ett självförsvar. Men detta hinder begränsar mig inte bara så de negativa filtreras bort, det leder även till att jag inte kan känna total lycka. Jag är helt övertygad att allt detta kommer gå över, det är bara så hårt att jobba sig ur det.
Ibland önskar jag bara att jag kunde skratta mer.

join our sect
Postat av: johanna

du är bäst ändå!


join our sect

i am:
member?

mail:

URL:

your devotion:

Trackback