Oat Biscuit
Önskar att jag just nu satt och skrev ett glatt inlägg men tyvärr. Just nu är mitt liv väldigt kaotiskt, men det kommer lösa sig snart, förhoppningsvis. Det måste det helt enkelt, annars går allt i stöpet.
Sorgligt är det att det finns så många människor som endast vill andra illa, individer som likt parasiter gnager sig fast för sitt eget vinnande och sedan rent sadistiskt vägrar inse att det bästa för alla inblandade vore att släppa taget. Eller folk som bara är dåliga. Dåliga, ytliga, egocentriska och osympatiska.
Inatt blir det deppmode, besvikelsen gentemot mänskligheten är så total. Varför kan inte alla bara, ja hur klyschigt det än låter, men varför kan inte alla bara följa Lennons ord, varför lever vi inte som Imagine så fint beskriver?
"smiling ed" by juergen teller, (som tar väldigt fina bilder förövrigt. Ni har säkert sett några bilder tagna av honom, då hans bilder ständigt återkommer i marc jacobs kampanjer)
Vu höll på att skrämma vettet ur mig med denna bild. Huh.
Men Imagine som alltid sagt. Ja, tack det vore bra.
Hahah, jo edboi ser lite besatt ut...
ja men varför snälla kan det inte bara bli så? 08 kan väl bli året då det Lennon uppstår och kommer och räddar oss? vore bäst så-
Ja, folk kan vara riktigt sadistiska i sitt tänkande och handlande, man måste bara lära sig a bortse sig från dem och deras ord...
Jag håller på och lär mig.
kram
Agnes, ja, det är så synd att det är resten av allmänheten som ska behöva ändra sig/lära sig.
men bättre att lära sig och därför sluta ta åt sig,hoppas du lär dig fort, puss!
Ja, låt oss alla tänka lite mer på våra medmänniskor! Vad skulle vi vara utan andra? Varför tänker vi ständigt bara på oss själva?
Nu tycker jag vi börjar bry oss om andra och struntar i att vara så egoistiska.
jag hatar mitt liv
jag hatar min familj
inget runt om mig känns normalt
jag vill bara vara normal
jag vill bo i stockholm
jag vill känna att jag kan lita på folk igen
alla bara sviker
och förstör mitt liv
allt känns hopplöst
fast jag igentligen borda vara "lycklig"
kommer jag någonsin kunna vara det
jag förstår alla dina depp diarum
men du verkar iallafall ha en bra familj
Ainez, folk som dig behövs. jag älskar dig.
anonym, du kunde inte ha mer fel. jag har valt att hålla just den delen jag har mest bekymmer med utanför bloggen, nämligen mina familjära. hemskt att du känner som du gör, men en sak jag bara vill säga. Att sträva efter att vara normal är inte så smart. Vad är normal? Du kommer aldrig bli det eftersom normal inte existerar, du menar säkert normal som i som "alla andra" eller som allmänhetens framgångsrika medelsvenssons. men vore du det vore du miserabel, min värsta marderöm är att vara i ett slags tillstånd då du är precis som mängden, ickeutstickande, onödig. Var speciell, jag förstår att du vill vara lycklig men om du skulle försöka ändra dig, bli "normal" så skulle du sträva efter en ickeexisterande norm, förlora dig själv och det är mycket värre.
Hoppas allt löser sig flr din del. Älska dig själv och besök sthlm, men flytta hit är inte nödvändigt, sthlm är verkligen inte underbart. tvärtom.
Puss!
anonym: Jag älskar onormala. Det är därför jag gillar Charlott. hihihi. Nej men seriöst, hon är inte som alla andra och det är så jag vill ha henne!
och charlott: Jag tycker stockholm mest är underbart... men ja, haha
och jag gillar emma väldigt mkt, stockholm däremot, nej, incestfeelingen, men iofs är sthlm the capitalcity of la suede, alltså lär det vara horribelt med incestfeelingen på landsbyggden (ja, de där ställena utanför tullarna)
observera the slightly touch of ironi här dårå men min poäng var att ja emma, stockholm är väl relativt bra, men verkligen inte underbart. fast ajg tror inte det finns någon plats i världen jag skulle kalla underbar, bitter som jag är-
:(