Utan hud.
jag hatar också vänner, eller jag gillar dom. men det är klurigt och det är så svårt att behålla dom ibland. ibland är vänner värsta jobbet. då är jag hellre ensam. pussar
jag hatar inte mina vänner, men jag hatar rädslan att ständigt fundera på om jag duger åt dom. vänner ständigt lämnar mig, sällan för att dom inte gillar mig, utan för att dom gillar någon som inte gillar mig. men jag lyckas aldrig bli arg på dom eller besviken, de är bara jag och mina "sjuk"-dagar fulla med glasspaket som får plågas, dom säger ju iaf hej och är glada när jag möter dom, men sen dras dom iväg av någon. jag skulle aldrig kunna hata mina vänner, för dom kan inte råför att dom inte vågar stå emot.. de kan inte jag begära av dom... tror jag. fast jag saknar dom. de här är 5 gången i mitt liv,, jag är "sjuk" idag
i: Jag vet inte om du är samma som "d" eller om det är någon mer som spontant öppnar sig. Men det låter invecklat. Vänner är invecklat, det är det som göra allt så jobbigt.