Pass This On

Emma åkte ganska nyligen härifrån. Vi spenderade kvällen konstant ätandes chilikladdkaka samtidigt som vi talade om livet och allt som hör där till. Jag hoppas Europaresan blir av (har döpt om det till Europaresan ist för Paris-resan eftersom London och någonstans i Italien (?!) nu kanske är vad som blir av). Vore nog bra att komma bort lite från vardagen, staden, livet här. Flera yttre faktorer har blivit inprentade i ens huvud, nu är det inte längre yttre ytliga faktorer, nu är det något som äter en inifrån.
När det väl kommit in finns ingen återvändo, det nya som kanske inte alls är bättre än det gamla har öppnat upp sig som en ny värld och att gå tillbaka är en omöjlighet. För om man gick tillbaka skulle minnena av det nya, större, lämna en uttråkad. Det går inte att uppskatta det som egentligen kanske är det enda som kan göra en lycklig. Man blir otålig då man vet att något större, mer spännande finns att uppleva.

Ta inte det röda pillret, ta det blå. Eller ännu bättre, inget alls.
Charlott