När rubriker inte räcker till.
för stor och de som gick ned kom aldrig upp det ångrar jag alltid
aldrig ska något få komma ner in eller ens få röra igen
någon
jag vet själv hur det är att vakna och inte minnas vem och vad som fick vilket sms vilket sos
och vem som bryr sig och vem som svarar om någon svarar
Jag ska nog flytt från den här bloggen om ett tag. Orkar inte med att mammas jobbkompisar läser den. Det blir bara så fel på det viset.
Emma
jag vill ge dig en kram emma och säga att allt blir bra.
glöm inte att uppdatera mig om du skaffar ny blogg.
puss.
jag har skrivit det en gång och jag skriver det igen:
hej tjejen! jag förstår ditt agg gentemot din mammas idiotiska jobbarkompisar. i've been there. när jag var yngre så skvallrade min mammas jobbarkompisar ALLTID till henne (utan att hon bad om det) om jag hade rökt, varit full, gjort si eller så. och mamma tyckte inte att det var så jobbigt att jag hade varit full eller whatever, hon tyckte att det jobbiga var när någon på jobbet sa eller frågade framför alla andra vid frukostbordet, något pinsamt som rörde hennes dotter.
och vet du varför de höll på så? vet du varför din mammas jobbarkompisar håller på så?- FÖR ATT DE HAR PROBLEM I SITT PRIVATLIV, MED SINA BARN. DERAS BARN STÄLLER TILL MED FAN SÅ MYCKET MER SKIT. vad gör man då? jo, man klankar ner på andras såklart! och beskyller dem för saker och ting man inte har någon aning om! det är så det funkar idag. där är osäkra människor utan någon som helst kontroll som gärna skvallrar och beskyller andras barn, för att slippa ta itu med hur deras egna är.
detta kan du gärna få publicera så din mammas kära arbetarkamrater få sig en insikt om vad de håller på med och börja skämmas! för det borde dem göra: skämmas så in i helvete!!!
ingen vettig eller god person går fram till en annan och börjar tjabba om att den andre personens dotter är lesbisk. hur fan kommer man ens på idén till något sådant? de borde skämmas utav helvete!
och angående hela sexualitetsgrejen, det är ingen i vår ålder (jag är 19) som har klurat ut det där riktigt. man kan nog inte göra det förens man provar att ha ett FÖRHÅLLANDE till någon med samma kön. då kanske man känner att: det här tycker jag om, eller- nej, det här gillar jag inte. i vilket fall som helst så är det okej. det är mer än okej!
don't let them get you!
en trogen läsare.
Irjana: Ja, dom är dumma. Och vad tusan gör man åt dem? Hur blir man av med dessa hemska människor som inte håller sig till sina egna liv utan ska göra mig och min mor ledsen.
Fint att du läser, bryr dig och framför allt skriver.
Det gör mig glad.
för att svara på frågan allra allra högst upp, I'm staying. såklart. men jag måste erkänna att det var mer självklart förut. förlåt, jag vet att det är jättejobbigt när läsare tror att de kan bestämma hur bloggen ska se ut, det är ju faktiskt NI som skriver (och jag är väldigt tacksam för det) men jag bara måste få säga litelite vad jag tycker.
på senare tid har vartenda inlägg handlat om självömkan, depressivitet eller andra hemska saker. jag bara undrar om era liv verkligen är så hemska som ni skriver?
jag drar paraleller till min forna dagbok där diverse tårfyllda sidor samlades. grejen var att jag var inte så ledsen som det lät i boken, märkte jag när jag läste i efterhand. det var bara så att när jag var ledsen så var jag tvungen att skriva av mig i dagboken och klaga på mitt hemska och eländiga liv. men jag skrev aldrig när jag var glad, vilket jag för det mesta var. därför så lät det som om mitt liv endast bestod av depressioner och tårar. är det kanske samma sak med bloggen?
så jag bara ber er, sätt er och ägna någon minut till ett glatt inlägg, för jag tror att det finns en hel del glada saker att skriva om!
men jag lovar, jag hänger kvar som den mest trogna bloggläsaren även om detta inlägg aldrig dyker upp.
förlåt igen för att jag klagar, just nu känner jag mig som en gammal tant som går och sätter upp klagolappar i hyreshuset, en sån där krokig tant som alla hatar. puss på er och en massa tack för att ni orkar blogga och underhålla mig. ni är bäst.
PS: vart har Tilde tagit vägen?
emma. det viktigaste just nu är att du försöker vara stark i dig själv och din mor likaså. du får tala med henne och försöka berätta hur det ligger till. om du inte är säker så kan du säga for now att du är straight. men, din mor förstår väl förhoppningsvis hur jävliga dessa människor egentligen är? jag menar, vilka tror dem att dem är? det är inte så att meningen i deras liv är att informera henne om exakt vad du sysslar med. de är simpla skvallerkärringar. vad jag har fått erfara är: den som snackar mest, är den som har mest att dölja. så som jag sa innan, de har det tufft med sina kids och i och med att du har en blogg, där det står skrivet saker om dig. både till det bättre och sämre. så tar dem så klart chansen att smutskasta någon annan, för det får dem och deras närstående "att se bra ut"
mitt tips till dig är: håll huvudet högt! och prata med din mamma, jag hoppas att hon förstår vad det är för idioter hon har att göra med, om inte- berätta det för henne. du måste bygga på lite extra skinn på näsan. för det kommer alltid att finnas sånna här människor, det enda man kan göra är att vara sig själv, leva sitt liv och inte låta dem komma åt dig.
var stark tjejen! snart hittar dem ett annat offer att förstöra för. jag hoppas att dem skäms, du å andra sidan- du har ingenting att skämmas för!
massa kramar från regniga skåne!
Nej! eller jo, fattar att det suger. säg gärna till innan. du är grym och så jävla ball.