Pass This On

Haha. Mitt beteende för tillfället är urlöjligt, extremt patetiskt. Jag har lyckats inbilla mig att anledningen till att jag inte gjort någon uppsats, projektarbete eller annat plugg är att mina, hör och häpna, vänner hindrat mig.

Ständiga försök att intala mig att Jag minsann är motivierad och ordningsam men förhindras av mina vänner är ett desperat försök att inte dö av självförakt.

Så puckat. Nej, skärpning, nu stänger jag ned allt kul, inget mer dreggel framför diverse vackra modefotografier eller snack på facebook, Dags att skriva ett retoriskt tal!

Fast innan det, måste bara meddela att jag mer än gärna tar emot gåvor, gärna i svenska riksdaler av godhjärtat folk. Jag är luspank. Och sämst, haha

Charlott


Bilder från Acnes visning i måndags, Älskar de genomskinliga tröjorna och Elsas skor bla.

Storbak hos emma, (riktigt stor rumpa, typ ladudörr) från 11-22 = konstant  'ät fett och socker tills du spyr' fast skippa spy-delen och ät lite lax ist. Kort sammanfattat, extremt trevligt, och imorgon kommer jag minnas vad som skedde och jag kommer inte vara bakis, eller jo, matbakis as hell, men det är en baksmälla jag kan ta.

Nästa helg ska jag göra något kreativt och sedan gå ut och ha kul, inte bli packad, måndagen därpå börjar jag och isa på franska kurs. Livet är det man gör det till. (alltså nu, matkoma och framtidsplaner att se framemot)

Bist bald, Charlott


Imorgon ska jag införskaffa, eller iaf försöka, en peruk ala natalie portman i Closer

Nere, slagit i botten. Skrubbsår från det hårda fallet. Kommer ta ett tag att komma igen, kommer få ärr men förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Min ångest är total, skammen och besvikelsen, tomheten, mums.

Mitt busskort är borta. Förlåt älskade provider, 1400 kr kommer det kosta. Min ipod är på drift, men den kommer nog tillbaka. Självhatet lägger sig förhoppningsvis snart, min fysiska vs min psykiska hälsa kommer nog också igen snart, förhoppningsvis.

Min likgiltiga appereance är resultatet av att känna för mkt.

The botten is nådd
Charlott

kär, från Ann Demeulemeesters visning

Keso är ångestdämparen för kvällen. Fernando Pessoas underbara "Orons bok" är också underbar sysselsättning, har dock blivit lite prestationsladdat och förmår mig inte längre att läsa den.
Imorgon har vi inte lunch förns vid kvart i ett, jag vet inte hur det ska gå, får ta med mig rökt lax och sitta längst bak i klassrummet och hetsäta på engelskan (eller hetsäta PÅ engelska?!)

Hm, ja, så får det nog bli, eller så tar jag tar mellisryggan från lekis-tiden och proppar den med nödproviant, så som dadlar, keso, choklad, sill, you name it!

Mat är verkligen bäst, särskilt god sådan som distraherar än från ens annars jobbiga, nedtyngda sinnen.

God natt folks, jag har inte sovit på länge och undrar om mitt inlägg verkligen var så smart att lägga upp,
Charlott

Isa och Jag på ACE

Detta är bilder från den bästa resan i Berlin. Mer kommer kanske efter att jag framkallat dom analoga.
 Alla borde ta sig en tur dit och låta dig själv slukas in i en värld med otroliga möjligheter!
Psss. Om din sysselsättning är att ströva upp och nedför Götgatan samt traska runt på Söderområdet så rekommenderar jag Berlin starkt. Berlin är som nämligen som Söder... fast på riktigt. 

(Mathilda)

Såhär härligt bodde vi i alla fall, i en lägenhet i mitten av östra sidan. Alla dessa underbara rökstunder efter middagstider i ett kök vars väggar prydda med polaridbilder skulle man ge mycket för att få återuppleva!


(Hanna & Mathilda hoppar omkring bland fyvärkerier tillsammans med 1 miljon andra nyårsfirare)
Nyårsafton, lyckades även få två raketer på mina ben.


(Ben)
Nyårsmaskerad. "I hope you're holding hands by new year's eve"



(Pete Doherty)
Om du har tur kanske du också får träffa på Pete Doherty!

(Jag, Tilde visar mina så snygga hår-etapper haha)
En extrem bild jag vet förlåt, men detta var i alla fall den tänkta nyårsklänning som jag grinandes och sönderstressad gjorde natten innan flyget bar av mot himlen. Men jag köpte sedan en annan på secondhand där som jag gjorde djupryggad och kort.

Fabian bär Mathilda hem mot efterfest.


Mathilda en underbar natt.


Jag och Mathilda åkte hem för att tina upp oss efter att ha blivit jagade i en nerlag nöjespark.

Jag ägnar min fritid åt att knåpa ihop en liten film där vi bland annat dansar runt med italienare och sittdansar uppför trappor i tunnelbanor etc., som förhoppningsvis lockar er att dra dit. Förlåt för mitt eviga tjatande, men jag vill att alla ska få uppleva dagar som är lika innehållsrika som ett helt år i Sverige!

Tilde

Jag tänker nu bli lite personlig, jag tänker erkänna en pinsamhet om mitt yttre.

Pga mass-allergier, fortfarande till stor del ouppklarade, är mina ögonlock x cm tjocka, har en charmigt röd-orange färg och jag är sådär sexigt rödflammig i hela ansiktet. (Röd är trotsallt kärlekens färg, och rödflammig, det hör ni ju själva jag är on fire, vilket endast kan indikera att jag är het = ofantligt snygg) Öh, men det värsta är faktiskt inte att jag har ett väldigt suspekt och horribelt utseende. Det hemska är att det kliar, svider, sticker, brinner i hela ansiktet och alla som någon gång haft en kraftig allergisk reaktion känner nog igen sig när jag säger att jag även känner mig illamående och extremt sliten.

Så här har mitt fysiska tillstånd sett ut de senaste månaderna, redan innan sommaren 06 hade jag liknande symptom. Och ja, jag är en aning trött på det, jag har fått en läkartid nu, den 7 februari är jag välkommen för utredning. En liten benämning av stjärtens intimare delar hade jag gärna gjort nu, men nej, det vore väl ofint.

Jag orkar inte vänta tills om ca 4 veckor innan någon kunnig orkar ta en titt på mig och utreda vad felet är.

Men att åka till akuten och sitta 6 timmar för att sedan få lite betapredtabletter som jag redan har och en remiss till en specialist som ändå inte har tid att se mig förens om en månad eller två är inget alternativ.
Dessutom skulle jag säkerligen snappa upp någon charmig influensa eller dylikt om jag spenderade halva vakna dagen där, nej, det är bara att vänta, och den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge?
(1 månads förtärning av havregrynsgröt och endast havregrynsgröt är säkert bra för mig, en aning enformigt kanske men eftersom det är det enda jag säkert kan äta utan att reagera på så har jag inget annat val, underbart.)
Charlott


Bild från när Emma sov hos mig och dödade nallar natten till i fredags

Ligger i sängen, apatisk, och tröstäter mumsig italiensk chokladglass med honung.

Jag är ledsen, men har ingen rätt att vara det. Känner mig värdelös och som en extremt dålig människa. Jag kan inte somna längre, och när jag väl somnar blir det bara orolig sömn fylld av ångestladdade sjuka drömmar. Det känns även som om jag har för mycket tid för ingenting och för lite tid för allt. Nej, nu börjar det bli överflöd av självömkan och flummigt, inte ok.
Jag är i alla fall väldigt glad över att Emma och Tilde är hemma, i helgen ska vi ta igen för gammal ost, eller öh, menade förlorad tid. Ser verkligen fram emot en helg med vännerna, och denna helg händer ju relativt mycket så all skit löser sig nog, eller kommer dränkas av skratt och dansas ur själen. Tills man vaknar på söndag dvs, då kommer allt tillbaka, men det får jag ta då!

Slaraffenland, nu blev jag sugen på färg, imorgon är det färgexplosion, hm, undra hur det kommer gå, jag som känner mig som en regnbåge när jag har bruna skor till min annars helt svartbeklädda kropp..

Seriöst, gott folk, det kan väl inte vara meningen att ens liv endast ska vara en lång längtan till det som är bättre än just denna dag, den grå vardagen?

Jag kommer på mig själv, sittandes och kolla in mitt schema för den kommande terminen och ser att jag har studiedag den 28/1, och börjar längta. ?!

Det här är inte hållbart, jag vet att jag jiddrat (ja fint ord jag vet) om att 08 då djävlar, motivation blir mitt mellannamn, men det blir inte så.

Det går inte att fejka entusiasm och motivation. Jag känner mig instängd. Jag kvävs av kraven, kvävs av den monotona vardagen. Scheisse, det här var första dagen i skolan, jag var på en lektion, sen mådde jag dåligt, hyrde film, åkte hem.
Det här är inte sättet mitt liv ska spenderas, livet är kort, varje dag borde vara värdefull, jag äcklas av att jag ständigt önskar bort min tid och längtar efter något som jag ändå inte nöjer mig med när jag väl når det. 
Jag måste börja leva.

2008, Det är dags för en ändring

Charlott

Efter mycket velande bestämmer jag mig nu för att ändå skriva om en av mina värsta nätter någonsin.

Det var under Berlin resan.

Denna bedrövliga natt sparkades igång redan på tisdagen 2/1 då jag och Mathilda själva begav oss mot klubben Weekend medens Amanda och Hanna stannade på en annan klubb. Vi skulle just betala inträde då vi såg att folk började strömma ner mot utgången och vi frågade vakterna om det var värt att åka upp. Svaret löd ungefär:

"- Oh, it's a fucking mess,  don't be shocked!"

Vi var ju bara tvungna att kolla då. Vi åkte upp mot 12, 14, 42 eller 75 våningen ( eller vilken våning det nu är, folk har delade meningar om hur många våningar det egentligen är upp i höghuset).

Vi steg av och hoppade chockade till då vi möttes av ett fullpackat dansgolv. Pratade med en kille och han skrattade och sa att folk hade varit där uppe i ett helt dygn, dom flesta 28 timmar, nyårsfirandet pågick fortfarande.. Runt oss var snygga människor helt packade och jätte höga. Men musiken var soft och det var väldigt många snygga killar där.
I alla fall beställde jag två drinkar i baren och jag fick lite flirt kontakt med bartendern. Vi dansade sedan. Jag var så lycklig över att äntligen vara tillbaka till Berlin, att få uppleva deras otroliga uteställen, musik och alla underbara killar från  alla olika länder. Även om Weekend är ett turist ställe så bjuder dom ändå på grym musik och man tröttnar aldrig på att dansa med det vilda folket. Vid halv sex tiden blev vi törstiga och jag gick mot baren och bartendern kom fram igen. Han bjöd på en öl. Mathilda haffade någon dj kille från London (det kämpiga att resa med Mathilda, hon lyckas alltid med dom där människorna man aldrig vågar ta kontakt med) men jag satte mig intill och hade ögonkontakt med min bartender och vi hade ett litet flirt-spel.. Sedan var det 5 minuters dj-paus (klockan var nära åtta på morgonen) så vi bestämde oss för att ge oss hemåt. Han talade om att han skulle jobba torsdagen därpå, vi ses sa han med ett leende.

Ett stort hopp till torsdagen 3/1.

Vi återvände till Weekend men denna gång med hela sällskapet på fyra tjejer med överenskommelsen att detta skulle bli våran bästa kväll i Berlin någonsin, även om det kanske var svårt eftersom vi bara hade haft underbara nätter hittills.

Väl inne så mötte jag bartendern inne på toaletten, han vinkade och gick mot killarnas. Han är inte en sån kille som jag brukar falla för annars, men ni vet det är svårt att stå emot hela spelet ibland. Han stod i stort sätt bakom dj-båset hela kvällen tillsammans med tjejerna som shakade ass. Jag fann min lilla flirt från tolvslaget på nyår (ja, alltså en sån där juste-fan-nu-måste-man-kyssa-nån-vid-tolvslaget-kille, men han var väldigt snygg!). Så jag dansade lite med honom på dansgolvet och bartendern såg det och gav mig en blick. Efter ett tag började han stöta stenhårt på Amanda. Men nu ska jag inte låta så jävla självgod att jag säger att han enbart gjorde det för att hämnas eller nåt, för Amanda är otroligt vacker! I alla fall blev jag jävligt butter på Amanda, vi bråkade lite men det ordnade sig sedan. Vi drack mer och bestämde oss för att skita fullständigt i honom. Sedan började Amanda och han flirta igen och jag klarade inte av det. Skrek på Amanda, satte mig i hissen och berättade hela historien för hisskillen som gav mig dåliga råd och försökte trösta mig, tror han till och med nämnde att den där bartendern inte vara att leka med. När jag satt i hissen ramlade det in en tjej tillsammans med en kille. Tjejen la sig över mig och hostade. Sedan kved hon "Hjälp, hjälp" på svenska. Det visade sig vara en av mina vänner vän och hon var helt ur balans. Jag frågade vem killen var men hon hade ingen aning. Frågade killen vem han var och han svarade med ett flin att han skulle hem med henne. Så fan heller sa jag och jag tog upp henne mot toaletten där vi satt i kanske en timma och försökte få henne att spy. Eller snarare hon själv försökte spy men det gick inte och samtidigt grät båda och allt bara snurrade. Gick sedan ut mot dansgolvet för att få lite hjälp och vatten till tjejen. Möttes av att bartendern dansade tätt intill Amanda och allt bara blixtrade till och jag slet åt mig Robs nummer och sprang ut från klubben med knappt 4 euro.
Tog mig till en telefon automat och slog Robs nummer, men jag hade fått hans hemnummer och han var ju också ute. Lägenheten var ju låst och jag kom inte ens in i porthuset, jag hade inga nycklar, ingen mobil där alla mina Berlinnummer är inmatade på. Åkte framochtillbaka på tunnelbanan för att driva tid. Tills det kom en kontrollant, "your ticket is out". Fan, hade inte alls lust att spela dum-tjej-13-år men jag behövde det inte för detta var ju droppen så jag brast i gråt och bölade att dom kunde väl ta mig till fängelset för jag var ju i stort sätt redan där. Dom tog av mig och höll mig någon timma då dom förklarade att min biljett var utgången, hur jag skulle köpa en ny och si och så. Men jag har inte ens några pengar (tänkte inte slösa 2,6 euro till nån biljett, jag skulle ju få tag på Rob!). Det slutade med att kontrollanten betalade min biljett och sa med sorgsna ögon att detta var bara en raka vägen hemåt och att jag hade väldigt tur som inte behövt betalat 40 euro och fått prick. Vågade inte annat än att tacka dem att och åkte hemåt. Men nu då? Jag hade ju fortfarande inget och klockan var bara sju och Rob hade säkerligen inte kommit hem.
Så på vägen hem gick jag in på en källarbar och satte mig och väntade. Efter någon minut kom det en minimal tant med stor pälsjacka och knallröda lackskor matchat med läppstift, en piffig dam helt enkelt. Hon skulle sätta sig bredvid mig med stannade upp och stirrade på mig. Okej, jag var jävligt medveten om att jag såg ut som ett gatubarn där jag satt ihop kurad på en stol med rufsigt hår och rinnande eyeliner samt ögonfransarna som låg avslitna på bordet. Men jag sa bara att stolen bredvid var ledig. Hon kom väl på sig själv att ha stått och stirrat i en timma så hon satte nog sig ner mer av skam än av tacksamhet.

Jag minns tyvärr inte allt hon sa för hon bröt så hårt att jag knappt förstod henne. 

Men jag skrev ner en liten konversation efteråt, så bra jag kunde minnas den:

"Jag - What time is it?

Damen - Time is seven, young day.

Jag - Thank you.

(3 minuters stirrande på mig igen)

Damen - You augen ist gebrochen!

Jag - Well, i havn't slept..

Damen - And now you don't sleep.."

20 minuter senare när jag klagat ur mig att jag var så förbannad på mig själv att jag låtit en jävla bartender förstört våran sista Berlin kväll sa hon något väldigt roligt och minnesvärt:

"Young people just use Berlin very bad!"

Iallafall var det en väldigt konstig tant som inte var blyg att påpeka vilket fasansfullt monster jag liknade.

Hon erbjöd mig både spegel och papper med äcklad min. Innan hon gick därifrån bjöd hon mig på en kaffe att piggna till på.

Jag hade verkligen velat tagit kort på henne men jag vågade inte riktigt, ett sånt där moment man ångrar att man inte bara tog ett jävla kort på denna älskvärda dam! Riktig satmara med stort hjärta.

Annars var Berlin en dröm som förra gången, mitt nyårsfirande var in heaven!
 Laddar upp lite mer bilder sedan.

Tilde

Jag är på helspänn. Inom snar framtid kommer jag få veta huruvida rapartist är mitt framtida yrke eller ej. Saken är nämligen den att under gårdagen, eller gårkvällen/gårnatten, som förövrigt var en väldigt trevlig sådan med mycket trevligt folk, insåg jag och Isa när sällskapet var på väg från festen i farsta strand till ODDsters på ML, att vi båda älskar NERDs "provider". Kanske är det den bäst låten någonsin, och vi kan hela texten, vi har även attityd i klass med Pharells. Så, vi bjöd på en högkvalitativ performance för alla våra fellow passengers non stop från farsta strand till mariatorget. Och, underbara Bela filmade allt och nu undrar jag;

Är jag så grym som jag tror jag är, eller måste jag tänka i nya banor och glömma min vision om mig som Sveriges svar på Pharell?

Charlott

Puchrullar och x är mitt heroin.
Inget annat än just dessa kan ge mig just den känslan, känslan med stort K, känslan som gör livet värt.
Jag glömmer aldrig första gången jag smakade en punchrulle, aldrig hellre första gången jag träffade x. Inga substitut i samma dimension finns heller, försöker med kokosbollar men nej, I'm such a junkie.

Charlott

Jag är i ett miserabelt skick, men lycklig. Skulle kunna gör en kilometerlång lista på alla mina fysiska skador men det räcker med toppen på isberget.
Jag har ingen känsel i höger tumm- och pekfingertopp. Jag har bränt sönder mina nervtrådar eller vad det kallas.

Jag har sjukt ont i halsen, inte kul, Men, även om jag missade tolvslaget totalt så var det här det bästa nyårsfirandet någonsin. Det enda som saknades var Emma och Tildes närvaro, (och kanske lite mer självkontroll) saknar kvinnorna, tack och lov kommer dom hem relativt snart.

En rolig grej, jag tog med mig min analoga, men glömde blixten + var aldrig i rätt sinnestillstånd för att använda en kamera, Men någon/några som var inne på rummet jag lämnade den i tog bilder, 8 st, ska bli intressant att framkalla!

Charlott